Det märks att dagarna börjar bli liite längre nu. Å soliga dagar kvittrar fåglarna lite extra högt (kvittrar inte twittrar) . Det är oerhört skönt efter den långa mörka perioden som vi svenskar aldrig verkar vänja oss vid riktigt. Med våren kommer också känslan av att nånting nytt är på gång. Tankar väcks att göra om hemma, resa, flytta eller kanske byta jobb. Sen finns det de som fortsätter i samma gamla banor - och gör allt som vanligt.
Vi tillhör den sista kategorin. Metamorfo och Kändismord är faktiskt ungefär som vanligt. Eller ...nästan i alla fall. Historien är sig ganska lik, formen för föreställningen likaså och skådisarna är i stort sett desamma. Men ändå blir alla kvällar och föreställningar rätt så nya och unika. Det beror förstås på publiken. Eftersom det är såpass mycket interaktion blir det alltid lite nytt och ibland vet man inte riktigt hur det ska gå. ...Nja, vi vet ju förstås hur det slutar, men vägen dit är alltid lika spännande. Både för oss och publiken. Och när vi som i fredags får höra en i publiken (en chef till och med) säga: "Vi har gjort många såna här grejer och haft Labero och andra - men det här var nånting helt annat - outstanding!" ...då vet vi att vi gör nånting bra.
Glad Alla Hjärtans dag!
/ John
